 |
|
|
|
| Renaultträff
|
 |
| Smålandsrundan |
2008-08-15
» Inga bilder
|
Smålandsrundan 2008 i Blekinge
Mitten av augusti och äntligen dags för Smålandsrundan igen!
Som traditionen bjuder infaller träffen alltid helgen så nära 15/17 som möjligt, vilket i år innebar att vi faktiskt kunde pricka in datumen exakt!
Trots att träffen emigrerat utanför Småland, vilket händer med jämna mellanrum, så höll vi oss i alla fall i granntrakterna; nämligen Blekinge, ett landskap där vi (mig veterligen) inte varit förut!
Tim Olofsson känner vägarna kring Ronneby och Karlskrona väl och hade dragit upp en riktigt trevlig rundtur, som sedan knåpades ihop tillsammans med de erfarna och duktiga ”Smålandsrunde-rävarna” Joakim Persson och Linda Ankarberg.
Utgångspunkten var länge satt till Dragsö Camping, men ändrades senare till Ronneby Havscamping några stenkast därifrån. Som namnet avslöjar är den vackert belägen precis invid havet. Campingen hade egentligen stängt för säsongen helgen innan, men körde extra ”Smålandsrunde-öppet” exklusivt för oss Renault-vänner! Trevligt!
Frukost à la tradition
Till Lunda åkte Dennis och jag med hans Espace, men till Smålandsrundan var det istället dags att lufta Kalmar-Espacen av något nyare snitt.
Eftersom vi har ganska nära till Ronneby blev det uppstigning i ganska mänsklig tid och vi kom fram till campingen lagom till frukost; småfranska och ”café” enligt tradition.
Det var en god samling med Renault-modeller representerade. Utöver det gäng med -i dessa sammanhang nästan ”obligatoriska”- R17 (tyvärr ingen R15 vad jag minns) medverkade även R21, R30, Twingo, Mégane, Scénic, Espace och så ett par ”Renault 13” i form av en Mustang och en Volvo 245.
Blekinge efter roadbook
Efter lite uppdatering och kära återseenden startade rundan, som tog oss på vackra, roliga och snirklande vägar runt i Ronneby-trakten. Rundan var som brukligt upplagd efter ”roadbook” med ”noter” att följa, för att veta vart man skulle.
Utöver att hänga med i dessa skulle man också hålla koll på frågor längs vägen och försöka gnugga de ev. geniknölar man nu kan hitta, efter så många rätta svar som möjligt. Dessa frågor brukar sitta mer eller mindre dolda – oftast mer – men detta år var arrangörerna hyfsat snälla och vi behövde faktiskt inte åka tillbaka och leta frågor en enda gång, vilket annars nästan är mer regel än undantag… ;o)
Frågorna handlade både om Renault och om trakterna vi befann oss i och var av varierande svårighetsgrad. Som vanligt skadar det inte att ha en 15/17 instruktionsbok i handskfacket – även om man kör Espace… ;o)
Grön i nyllet bland frågeformulären
Ett annat delmoment i rundan var ”Ordspråkstävlingen”. Vem som helst är en mästare i klartext om man jämför med dessa ordspråk, eller vad sägs om:
Personer som residerar i arkitektoniska kreationer av en metastabil transparent smältprodukt av övervägande kiselsyra, bör iakttaga abstinens i fråga om det rapida omlokaliserandet av smärre petrologiska produkter.
Uscha, och där sitter man bak i Espacen (barnstol fram…) och läser och försöker fundera ut svar på både det ena och det andra, medan Dennis kör och jublar över de kurviga vägarna… Och jag som mår taskigt om jag läser under färd, oavsett typer av fordon och även på den rakaste, slätaste Autobahn… :o/
Nåväl, det värsta som hänt vid liknande tillfällen är att jag vacklar ur bilen något instabil och smågrön i nyllet, sen börjar det så sakteliga arta sig igen. :o)
Tacksamt nog lyckades vi knäcka alla 4 ordspråken och tur var väl det för det var högst välkomna poäng!
Lunch och knepigt manöverprov
Första stopp var vid ett företag som bygger om bilar till ambulanser. Där stannade vi för att inmundiga tidigare utdelad lunch, härlig kyckling-/skink-sallad med tillbehör.
Solen sken och man hade det gott, som vanligt på Smålandsrundan!
Innan alla begav sig vidare på rundan var det manöverprov, som avslöjade hur bra koll man hade på var man har baken på bilen. Jag tror många blev förvånade över hur knepigt det faktiskt kan vara när man bara har ett par Mc-Donalds muggar på var sida av bilen att gå efter!
Nåväl, man ska se till det positiva! Det var ingen risk för skador varken på Renaulter eller grannskap, om man säger så! ;o)
Kvällsmat och mys
Efter detta fortsatte rundan för att så småningom leda oss åter ”hem” till campingen, där man minglade runt, diskuterade rätt och fel svar och ditten och datten.
Sedan var det dags att gå in till Campingens restaurang för en härlig kvällsmåltid.
Som vanligt samlades alla sedan i mys-lys på campingen. Det finns alltid mycket att diskutera om man placerar ett gäng Renault-vänner, lite värmeljus, ost och dricka på samma ställe – särskilt om det är Smålandsrunda, tror jag! Det är tradition!
Till sist tvingade i alla fall nattkylan oss i säng.
En blöt söndag tillbringas inne
Söndagen kom med ett rejält regnväder! Detta är ganska ovanligt på Smålandsrundor.
Men beröm till arrangörerna för att de lämpligt nog endast planerat aktiviteter inomhus för denna dag. :o)
Vi började med frukost och prisutdelning. Sedan vändes de rombprydda nosarna mot Karlskrona. Regnet öste ner, så bilarna blev rejält tvättade både från ovan och underspol när man körde genom de små ”sjöar” som bildats i vägens svackor.
Nåväl, vi anlände till vårt mål utan att ha blivit bortspolade längs vägen.
Nu skulle vi se vad Karlskronas Marinmuseum hade för spännande att erbjuda!
Robotbåten Västervik
Vi fick en mycket spännande guidning av robotbåten Västervik.
Våra guider hade själva tjänstgjort på fartyget och var med i HMS Västerviks vänförening, en ideell förening, som har bildats bl a för att verka för och stöjda Marinmuseum i att bevara och vårda HMS Västervik som ett levande museifartyg.
De ser bl a till att HMS Västervik alltså är funktionsduglig, ”underhålls-kör” med jämna mellanrum osv. Precis som med bilar, så mår heller inte båtar bra av att bara vara still, utan behöver tillsyn även under tid när de inte är i bruk.
Guiden var mycket engagerad och insatt, och berättade och visade för oss alla delar av fartyget; bryggan, stridsledningscentralen, maskinrummet och besättningens utrymmen.
Jag har aldrig haft något nämnvärt intresse för militära grejer, men måste självklart erkänna att denna robotbåt var både spännande och imponerande. Kan tänka mig att det måste vara jättemaffigt när den är igång!
Ryssen på grund
Båten sjösattes 1975 på Karlskronavarvet och sedan dess har många gjort sin värnplikt på båten.
Det ”största” som hänt under HMS Västerviks historia var nog när den ryska u-båten U137 gick på grund i Gåsefjärden hösten 1981. Den (o)ansvarige ryske u-båtschefen Gusjin förhördes ombord på Västervik, i precis samma rum och samma soffa, där vi satt och lyssnade på när vår guide berättade om HMS Västerviks historia.
Man kan lätt tänka sig att stämningen ombord då inte var i närheten av så uppsluppen som när vi var där…
Fartyget togs ur bruk i december 1997 och är i samma skick som den dagen besättningen lämnade fartyget. Inget får förändras, inte ens papperskorgarna. K-märkta sopor! ;o)
Sänka skepp på museet
Efter guidningen var det fria aktiviteter på Marinmuseet. Det fanns massor att kolla på romboiderna spriddes på olika delar av museet. Dennis, Henke och jag gick runt allt och det var spännande för oss allihop, även Henke som bl a fick prova på att sänka skepp på en stor skärm. Detta var en höjdpunkt, så där blev vi kvar en stund.
När vi tagit oss runt hela utställningen sent om sider, så hade merparten av Renault-folket antingen åkt hemåt eller tillbaka till campingen och efter lite prat med de som var kvar vände även vi romben norrut mot Kalmar.
Tack Jocke, Linda och Tim!
Som alltid är det både roligt och trevligt med Smålandsrundan!
Detta år är det Joakim Persson, Linda Ankarberg och Tim Olofsson som ska ha ett jättetack för den härliga tillställningen!!!
Efter en snabb koll i kalendern så bör det vara helgen 14-16 augusti som ni ska boka in för 2009.
Då är det nämligen dags för Smålandsrundan 2009. Kom och var med!!!
VAR den blir vet man i skrivande stund inte, men ATT den blir - DET kan man vara säker på. Tack och lov! :o)
Text: Renée Håkansson
Foto: Linda Ankarberg / Joakim Persson / Renée Håkansson
|
|
|
|
|
|
